torsdag 7 februari 2013

Ode to BORÅS

I lördags var det middag i Stadshushallen, en tradition som fanns mellan åren 1943 och 1973 för att i år, 40 år senare återupptas, det visste inte jag innan kommunfullmäktiges ordförande berättade det i sitt välkomsstal.

I BoråsVision2025 finns möten med som en av de viktigaste grunderna för den stad vi vill skapa och kvällen var ett just ett tillfälle för möten. Möten mellan människor och möten mellan stad och näringsliv och ett manifest för partnerskapet BoråsBorås. Urpremiär för Boråsmenyn och utdelning av Gullsaxarna och Årets Företagare i all sin ära, men talet som avslutade kvällen var fantastiskt. Så stort tack till Niklas Hedin, (VD och grundare på Centiro och även tidigare års Årets företagare) för det. 

Helena Alcenius

Talet till Borås, Stadshusmiddagen 2013, återges här i sin helhet:

Ärade gäster, mina damer och herrar, Kära Boråsare
Jag tänkte teckna en bild av en stad som jag nu går till att hylla – En Stad som heter Borås. Vilket är lättare gjort än sagt - jag skulle lätt några dussin sidor fylla – men slutet på ert tålamod lika snabbt förgås.

Likt Rom staden vilar majestätiskt mellan stadiga kullar – vi spanar ut från Rya ås - ”Det ligger i en gryta” säger nån, men jag ser snarare ett champagneglas, där bubblorna pyser, bubblar och rullar. Det är min metafor för det intressanta, sprudlande och framåtlutade Borås.

För här är det fullt med aktivitet – det sjuder, visslar, pyser och tränger. Förresten är det någon härinne som vet, hur man lättast genom knallerondellen svänger?

Hon är en stad som klarar nästan allt – ja föränderligheten är stor hos vårt kära Borås. När kriserna hotat har hon tagit det helt kallt – i lägen när man trodde hon kanske skulle förgås.

Numer står staden stark på flera ben, en trasslig konjunktur förmår inte att välta eller sätta staden i Hypnos. Och går allt åt pipan i den dåliga ekonomins lågande sken, så återvinner vi bara skräpet – vi klarar oss i ur och skur, det är vi faktiskt bäst i världen på i uppfinningsrika och kluriga Borås.

Boråsaren syns, märks och hörs, vart än man rör sig i världen. Mer än emellanåt vår stadsinvånare törs, att utanför staden styra färden.

En dag på ICA i Varberg har Birgitta till sin Rune lite viktig information på lut:
”Rune, vi får åka till apoteket och köpa C-vitamin, för juicen, den är faktiskt slut!”.

Ett R som startar långt där bak i gommen tillsammans med sitt tjocka L. I Boråsiskan det bildar stommen, nått att öva på för den inflyttade, var morgon, middag och kväll.

Man undrar kanske - hur lång tid tar det att bli Boråsare? Jag menar hur snabbt kan vi assimilera en Alingsåsare?

”It takes two years”, svarar amerikanen på hur fort man blir en av dem. ”Maybe never” påstår Japanen om en väntan på att bli insläppt, som verkar lite lång.

Men här går det fort att komma in, om man lär sig skilja på kiligt, sytligt, rôset och kôvet. ”Vad kostar det, och vad skall jag betala” lär du också kunna snabbt, såvida du inte suttit och sôvet.

Stadens famn är stor och varm – under 50- och 60-tal vi välkomnade många nyBoråsare till vår svällande företagsfarm. Sedan maskinerna tystnat tar vi hit gäster till fabrikslokaler och ombyggda lokstall – hur vore det om vi fick på plats en riktigt fin kongresshall?

Det är ibland läge att stanna upp och minnas, på vilken inställning vår tillväxt och framgång brås. Sträck ut din hand och säg välkommen - det skall alltid hinnas, när vi får en gäst till vårt öppna och välkomnande Borås.

Genom staden flyter stilla Viskan, där man länge kunde skåda nästa säsongs modeprognos. Var det rött som var på gång, kanske blått eller måhända Turkos? Snart man får gå till Simonsland och Textile Fashion Center för att sia mode i vårt dressade, modemedvetna och textila Borås.

I Portugal, Kina, Indien och Turkiet vi numera tillverkar plaggen och textilen, i material som bomull, siden, polyester och viskos. Fast det är här vi har skolan och lär ut hur man skapar stilen och lär upp nästa generations textil-virtuos.

Vi skolar även entreprenören, frisören och därtill alla ämnen som ryms inom vetenskap för profession. Snart hoppas rektor Björn få göra universitetshonnören – och antalet studenter räkna till en hel bataljon.

När en hand med gemensamt mål fattar en annan, så dansar två parter i perfekt symbios. Det mina vänner, är precis vad som hänt här i vårt partnerskap inom det vi kallar BoråsBorås.

För det trodde bara ett fåtal i början, att en relation mellan Stad och Näring skulle gå i lås. Hade i början en samtalskonsult för att reda i sörjan – sånt trodde vi inte skulle behövas här i Borås.

Men nu ljuder andra ljud i skällan – här skall nu samklang och ljuvligt samarbete förstås. Vi har gemensamt undvikit skuldfällan – nu skyller vi inget på varandra, för så gör vi inte här numera i ett samverkande och nyskapande Borås.

Nej nu jobbar vi bra tillsammans, vi har minsann i vår samklang fått upp ett rackarns flås. Får stadskärnepris, vinner allsvenskt guld – ja nu är det nog många som är avundsjuka på oss här i Borås.

Ikväll har vi firat ett samarbete som är respektfullt och givande – Stad och näring skapar bra resultat när vi nära umgås.

Niklas Hedin
Men här och nu är kvällen slut, det är dags att gå hem - nu lägger sig stadshusmiddagen till nästa år vilande – tack för att ni alla kom och firade, värderade medborgare i vårt älskade Borås!

Jag tänkte att vi gemensamt hyllar staden med ett fyrfaldigt leve – hipp-hipp…

Skrivet och avhållet av Niklas Hedin, 2013-02-02

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar