måndag 3 mars 2014

Tiga är silver, tala med Boråsdialekt är guld (Ur en exilboråsares perspektiv, del 3)

Ni minns säkert att Fredrik Axelsson gästbloggat hos oss, vid ett par tillfällen, på temat "Ur en exilboråsares perspektiv". Nu är det dags igen och har du missat de tidigare inläggen kan du läsa ikapp här och här.

Kiligt? Här är väl inte kyligt?
Under mina tidigare resor samt mina första år i Spanien var det många bekanta svenskar som trodde att jag var ifrån Göteborg. Antar att det var till stor del för det flitiga användandet av ord som ”gôrbra”, ”gôtt” och det överdrivet mjuka uttalet av ö som i t.ex. dör (Jag dööör om vi inte vinner idag) och att o blir till ô i ord som korv (En kôrv mä brô). För övrigt ska tydligen orden ”Halv Special”* och ”Hel Special”* vara speciellt för Borås- och Göteborgsområdet, så likheter finns säkert mellan de båda dialekterna. För oss boråsare, och säkert för alla göteborgare, är det självklart en stor skillnad mellan de båda.

Jag har det senaste decenniet använt mig mycket mer av andra språk än vad jag har talat eller hört svenska. Utöver de tillfällen då jag har pratat med familj och vänner, har svenskan då också varit dialekter från andra delar av Sverige. Detta har gjort att jag numera reagerar på vår dialekt när jag hör en person ifrån Borås prata och kan nu förstå att det finns personer som ibland inte helt förstår vårt uttal, ord och uttryck. Jag nämnde tidigare vårt överdrivet mjuka uttal av ö. Vad jag numera också märker, är hur ofta ett i kan omvandlas till e som i bl.a. sleten (sliten) och sketabra (skitbra). När en riktig boråsare pratar, blir ofta den avslutande bokstaven uppäten. Hur det går till blir till ”Hu de gå te” och Det är det väl då blir till ”Dä ä la de rå”.

Tio-i-Topp Boråsord
Jag har försökt att göra en lista av de ord som jag tycker är typiska Boråsord, som när jag har använt dem fått svenskar från andra delar av landet att titta på mig med konstig blick…

1. Kiligt (Dä va kiligt i skolan ida); Tråkigt.
2. Sytilgt (Va sytligt mä så mô smör på mackan); Osmakligt, äckligt.
3. Rôsen (Ja känner mäj lete rôsen); Frusen.
4. Tyken (Han ä väldit tyken); Uppnosig, retlig.
5. Môsa (Môsa säj iväg te gatuköket); Gå långsamt.
6. Bäng (Hon ä helt bäng i huvet); Dum.
7. Gôra (Vi ska gôra dom på rasten); Gnida snö i ansiktet på någon, mula, snötvätta.
8. Redig (Han va så redi ida så); Duktig
9. Brôta (Brôta in bôllen i mål); Stöka vara högljudd, bete sig ovarsamt.
10. Varsegoda (Varsegoda, maten ä fädi); Varsågod.

Bubblare: Åpen (girig), le (trött på något), träligt (tråkigt), kuta (springa), klabbet (resten), räligt (fult), röset (kallt), feppla (fumla), grinig (på dåligt humör), flane (”sicken dum flane”), ding (”ding i skallen) och flabba (skratta).

I en artikel i Borås Tidning, valdes Kôstar dä nôt? som det mest typiska Boråsuttrycket. Kanske är det ”knalleandan” som slår igenom i det uttrycket? Smålänningen sägs ju vara snål, men det verkar som boråsaren går ett steg längre och vill ha allt gratis! Själv är jag inte helt övertygad om att det förhåller sig så, eftersom jag ibland önskar jag hade varit bättre på att pruta, då man på Dominikanska Republiken ofta förväntas förhandla om priset.

Månsing
Ifrån knallarnas språk månsing har vi kvar en del ord som används långt utanför Borås idag: Lattjo (Roligt), Fjälla (Flicka), Paj (Rock), Tjacka (Köpa), Lack (Sur, trött, vresig), Sno (Stjäla) och Stålar (Pengar). Tydligen ska fika komma ifrån månsing och vara en ombildning från s.k. backslang. I stadsdelen Hulta finns en del gatunamn som kommer från månsing: Månsinggatan, Fessingsgatan, Vitingsgatan, Blejdegatan, Trallingsgatan och Hansinggatan.

Man kan fråga sig om det var verbet knalla (knalla sig iväg; gå sakta) eller substantivet knalle (gårdfarihandlare, kringresande västgötahandlare) som kom först. Verbet känns verkligen som ett typiskt boråsord och Svenska Akademiens ordbok nämner ordstävet ”Dä knallar å går, sa’ vestgöten”. På tal om knallar, så har jag i mitt släktträd svedjefinnar**. En av dem, frälseskytten Johan Hindriksson Finne, avrättades 1634. och hans huvud sattes på en påle vid Hova bro efter avrättningen, för ett rån på Tiveden på borgaren (knallen?) Per Hansson från Borås. Får hoppas dådet betraktas som preskriberat idag...?

*Halv Special: Korv i bröd med mos. Hel Special: Två korvar i bröd med mos.

**Svedjefinnar eller skogsfinnar var finnar som med början i andra hälften av 1500-talet invandrade till mellersta Sveriges skogstrakter, från framförallt Savolax i östra Finland, för att livnära sig på svedjebruk (Källa: Wiki-Rötter). 

/Fredrik Axelsson

5 kommentarer:

  1. Jag har fått rekommenderat at lägga till orden "lôten" och "bôs" (som i "feckebôs"). Kom gärna med mer förslag!

    SvaraRadera
  2. Jag trodde bäng kom från småländskan? Och bröta och redig är väl ändå "basgöteborgska"? Träligt har jag aldrig hört utanför Östergötlands gränser.

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte om ordens ursprung är rent västgötska / boråsiska utan jag har baserat mig på ord som jag och min omkrets i Borås har använt. Må hända att dessa ord som du nämner har ett ursprung i småländska / göteborgska / östgötska. "Brôta" som används i Borås har annat uttal än i Göteborg.

    SvaraRadera
  4. Andra ord som jag har upplysts om:
    För schôven!
    Lôten.
    Tjosta.
    Kôva säck.
    Kôvna.
    Syter.

    SvaraRadera