onsdag 31 januari 2018

Nu kan du OCR-gymma i Borås med 90 meter hinderbana


OCR-race, hinderlopp, obstacle race - kalla det vad du vill. Ska du vara med i något lopp i år eller har planer på att kanske prova på då är det dags att rikta blickarna mot Borås, på allvar. Sedan en dryg vecka tillbaka finns nämligen Boråsregionens enda permanenta träningsanläggning för hinderlopp här, och allt med en stor tanke bakom.

Vi träffar Claes Fridell på "En Zon för allt" som har funnits i nuvarande lokaler ett drygt år. Tillsammans med frun Angela erbjuder de ett helhetskoncept kring genomtänkt, långsiktig träning för både kropp och själ som bygger på gediget kunnande. Allt ifrån coachning till individuell träning eller i grupp, massage, zonterapi, kroppsscreening, HLR-utbildning och mycket mer.

- Hinderbana är egentligen bara ett begrepp för att beskriva så folk förstår, men det är så mycket mer. Självklart kan man rusha runt banan på kortast möjliga tid, som i ett lopp, men det är när man fokuserar på varje litet delmoment som man ökar förståelse, tränar upp styrkan och hittar perfektionen i att ta varje hinder på bästa sätt, berättar Claes.

- Det här är varken en lekplats eller en actionpark, det är seriös träning i lokaler med exceptionellt bra materiella träningsförutsättningar för den som satsar på hinderlopp framöver. Vi erbjuder verktygen och kunskapen för att utveckla fysiken, styrkan och förmågan att ta ett hinder, till perfektion. Vägen dit kan vara helt annorlunda än man tror. Att mata slag på en sandsäck med basebollrack är tillsynes inte mycket OCR, men det och många andra övningar ger förutsättningar för att sedan lyckas mycket bättre när man övergår till övning i själva hinderbanan, fortsätter Claes.




Banan i sig är på en ganska kompakt yta, men genomför man den som en komplett bana blir sträckan inte mindre än 90 meter. Det snillrika är att den erbjuder oändliga möjligheter till träningsmoment, olika avstånd och svårighetsgrader. Det gör att alla från en total nybörjare till en extremt erfaren OCR-löpare kan dra nytta av den och utmana sig själv efter de individuella gränserna. Claes berättar också att han har ytterligare planer för banan men vill att utvecklingen ska ske i samråd med användarna och stegvis för att trigga ytterligare.

Annelie Stigsson som får agera förevisare på banan för dagen, är en av de som Claes coachar. Hon har en lång fotbollskarriär bakom sig men har stora och långtgående målsättningar inom OCR-världen och har redan en bred erfarenhet av military fitness och ett flertal OCR-lopp såväl individuellt som i team.

- Det är perfekta förutsättningar, här kan man verkliga finslipa på alltifrån styrka, explosivitet till uthållighet och teknik, säger hon med ett förvånansvärt brett leende efter att ha fått förevisa de olika delarna på banan om och om igen, medan Claes peppar och kommer med justeringar och goda råd.

Anders Kihl
Håll ögonen på Stigsson - det verkar finnas en outsinlig energi, framåtanda och kämparglöd som jag anar kan ta henne hur långt som helst inom OCR.

Här kan du träna året om, oavsett väder. Inför kommande lopp eller för att utmana dig själv och testa nya gränser. Ett tillfälle, tiokort, halvår eller helår det är fritt val och driver du ett företag och vill hjälpa personalen till bättre hälsa, starkare kropp, bättre arbetsförhållanden och en piggare vardag - då kan du självklart höra av dig för att boka en ett eller flera specifikt anpassade genomgångar och träning ihop med Claes som coach och inspiratör.

Nyfiken på mer? Läs mer på webben eller facebooksidan eller ta en direktkontakt för mer information.

torsdag 25 januari 2018

Konstverk med spår av skörhet på Borås Konstmuseum


Två konstnärer som båda använt sig av leran för sitt uttryck, men på helt olika sätt. Éva Mags Respect och en minnesutställning med Kerstin Danielssons konstverk ställs nu ut på Borås Konstmuseum. För några dagar sedan hade vi äran att gå på pressvisning som presenterades av museichefen Eva Eriksdotter. Med på plats var konstnären Éva Mag och curatorn Theo Ågren, brorson till Kerstin Danielsson och den som satt ihop minnesutställningen.


Jag kan ärligt säga att denna sortens konst inte är min favorit, men efter att ha besökt denna utställning är jag helt klart mer öppen för den. Bägge konstnärerna ger uttryck för en skörhet i sina konstverk, en skörhet som verkligen griper tag i en. Det märks hur konstnärerna lagt ner hela sin själ i arbetet. Lera är ett primitivt material som har använts i årtusenden, och kanske har det fortsatt vara så fängslande eftersom det trots sin hårda textur känns levande, med märken efter händer och ett idogt arbete fortfarande inetsat i materialet.

Éva Mag exemplifierar detta i en film där hon visar hur hon arbetar. Till ljudet av hård hip-hop formar hon leran genom att lyfta den, slå på den med sina knytnävar och täcka över den med tyger. Utöver filmen ställer hon ut ett antal människoliknande figurer som består av lera och textil. Hon berättar att hon ville se om skulpturerna kunde stå på egna ben med endast lera, men eftersom de inte höll sig uppe själva slog hon in dem i textil. Som mumier. Vissa av dem har gått sönder och leran som lossnar vittrar sönder till damm, ett tecken på hur sköra konstverken är inuti tygbitarna.

Utställningen med Kerstin Danielssons konstverk visar även den spår av skörhet i form av skålar, urnor och sarkofager. Utställningsrummet har delats av för att fokusera på specifika delar av konsten. I ett rum finns stora urnor, i ett annat spelar en film om konstnärens liv. Kerstin Danielsson avled 2015 men hennes uttryck lever kvar i konsten och trots att hon inte längre finns känns det som att hon är där. Det är som om man kan se henne forma skålarna med sina händer, experimentera fram glasyrerna som färgar dem. Det är något speciellt med hennes enkla urnor och sarkofager. Trots att de är livlösa objekt utstrålar de just liv.



Jessica Ågren
Ikväll är det vernissage då allmänheten bjuds in för en presentation av de båda utställningarna, sedan visas de till och med 29 mars. Ta dig tiden att uppleva konsten på nära håll. Läs mer om Borås Konstmuseum och dess pågående utställningar här.

Vi vill ge dig nya intryck!
En hel värld av känslor, intryck, färg och form, allt inom gångavstånd i centrum. Nära till en kopp kaffe, en bit mat eller bara en välbehövlig paus för att smälta intrycken.

Konst i världsklass och den väntar på dig i staden som galleri. Fler guidningar, museer och gallerier hittar du på boras.com/stadensomgalleri




onsdag 24 januari 2018

Klimatsmart Boråsidé för textila left overs


En Boråsidé kan revolutionera livscykelprocessen för färdigproducerade textilier och därmed skapa utökad långsiktig hållbarhet. Marie Jonsson är entreprenören, tygälskaren och idésprutan som levererat en lösning som redan rönt stort intresse bland många jättar inom den svenska konfektionsbranschen.

Marie Jonsson. Foto: Njord studio
Vi träffade Marie Jonsson som står bakom företaget Rekotex för en pratstund.
- Jag har en brokig bakgrund och kommer inte från varken Borås eller textilbranschen ursprungligen. Jag har dock alltid haft ett intresse för textil och tyger och i 30-års ålder bestämde jag mig för att utöka mina kunskaper och sökte in till Textilhögskolan. Då trodde jag kanske inte att jag skulle bli kvar i Borås, men så blev det, berättar Marie.

Marie har sedan studierna på Textilhögskolan blivit kvar i både Borås och branschen och har arbetat hos olika producenter och agenter mot stora textilföretag som bl a Hemtex och Lexington. Under några år var hon Textilhögskolans representant i arbetet med Future Design Days där tankarna och intresset kring en mer långsiktigt hållbar bransch väcktes på allvar.

- Ja det stämmer, det var otroligt utvecklande år och arbetet kring Future Design Days skapade samarbeten, processer och utveckling som många i det här huset (läs; Textile Fashion Center) har mycket att tacka för idag. Det har väl legat och snurrat i tankarna ett tag men det var egentligen vid ett besök, tillsammans med en branschkollega, på Skroten i Skene som idén till Rekotex föddes på allvar.

Branschkollegan arbetar med textila accessoarer och tillsammans slog det henne och Marie hur svårt det är för mindre aktörer att hitta kvalitativa textilier i rimliga kvantiteter. Det i kombination med vetskapen om att det fanns i problem i producentleden att bli av med s k left over tyger på ett miljömässigt och ekonomiskt korrekt vis, väckte idén på allvar.

- Exakt, fast då kunde jag inte ana hur enormt problemet i producentleden var eller vilka möjligheter det skulle visa sig finnas i en lösning. För mindre aktörer blir det anpassningar, de textilier man önskar har många gånger helt orimliga kvantitetskrav på uppåt tusentalet löpmeter, vilket naturligtvis är helt omöjligt för vissa. Men det här är även ett problem för större konfektionsföretag, inte sällan tvingas man beställa kanske dubbla kvantiteten mot vad man egentligen har behov för i en kollektion och då är naturligtvis både miljön och branschen gagnade av om det finns nya avsättningsmöjligheter för left overs, fortsätter Marie.

Marie skapade bolaget Rekotex 2016 och har sedan dess formerat idén, tankarna och skapat plattformen för att på agentbasis förmedla kontakterna mellan köpare och säljare av textila left overs. Den digitala plattformen för att hantera det hela hade jag nästan direkt en tanke om hur den skulle fungera, det som har tagit tid har varit att knyta kontakterna och sätta det juridiska på plats. Rekotex köper inte in och säljer textilierna utan förmedlar affären på ett smidigt sätt och då är det lite speciella typer av avtal som ska reglera det hela.

- Jag har fått en fantastisk respons redan, trots att jag egentligen inte har marknadsfört tjänsten
eller lanserat plattformen skarpt. Flera stora konfektionsföretag har visat intresse och några är redan igång. Det är också härligt att känna att det i de allra flesta fall handlar om att företagen vill göra gott, vill stå för en långsiktig hållbarhet i alla led. Det ekonomiska aspekterna är mindre viktiga i det här skedet och det känns bra. För mig handlar det här inte om någon slags outlet eller att köpa och sälja textila material till vrakpriser. Det är högkvalitativa produkter, som förtjänar respekt, en affär där både miljön, köpare och säljare är vinnare, det är inte så ofta man kan säga det, skrattar Marie glatt.

Genom idogt extraarbete, samarbete med Re:Textile, FashionINK (inkubatorverksamhet till stöd för startups inom textil och mode) och s k konsultcheckar från regionen har Marie kunnat utveckla idén och under vecka 9 lanseras plattformen fullskaligt i samband med Tyg och tillbehörsmässan på Marketplace Arena i Textile Fashion Center.

- Då kan man komma och prata med mig, prova, känna och klämma både på den digitala plattformen och fysiska provbitar. Min tanke är att jag trots det digitala ska bygga upp ett ordentligt provarkiv här för den som vill känna in materialen på riktigt och även ha möjlighet att skicka provbitar. Annars sker transaktionen och transporten direkt från säljarens lagerplats till köparen.

Vad är det allra mest spännande och unika med lösningen och affärsidén?
- Oj jag älskar ju allt eftersom jag är så mitt upp i det, men enkelheten, miljöaspekten och att det möjliggör helt nya hållbara produkter. Genom samarbeten som utvecklats här i huset produceras det i redan t ex helt ekologiska plagg från textil till lablar av left overs i Borås. Dessutom har ett ett stort konfektionsföretag visat intresse för att göra en hel kollektion på enbart left over textilier. Det värmer i hjärtat, och ger mindre tillverkare och designers helt nya möjligheter att beställa kvantiteter och kvaliteter med spårbara miljömärkningar/certifieringar än tidigare, avslutar Marie.

Anders Kihl
Besök rekotex.se för att läsa mer och håll utkik efter den digitala plattformen, visserligen är den främst riktad till textilföretag, men möjliggör även för andra branscher som har tillfälliga behov av textilier att handla left overs. Givetvis kan du även följa Rekotex på facebook och instagram

Vi önskar Marie och Rekotex stort lycka till med verksamheten och tackar för besöket och pratstunden.

måndag 22 januari 2018

Vackert och magiskt i The Weather Diaries


Redan när man stiger in i rummet för utställningen The weather diaries går man in i ett annat mood. Automatiskt sänker man rösten och saktar in stegen. Belysningen är dämpad på ett behagligt sätt vilket gör att man känner att man stiger in i en annan atmosfär.

Utställningen som är på Textilmuseet tar oss genom tre lika men ändå olika länder och kulturer. Grönland, Island och Färöarna gestaltas genom konstnärsduon Cooper & Gorfers magiska kameralins. Utställningen visar porträttfoton och installationer som tagits fram fram i samverkan med modedesigner från de tre önationerna.

Sara Cooper och Nina Gorfer började samarbeta i konstnärliga fotoprojekt år 2006 och har gett ut flera succéböcker och ställt ut internationellt. De arbetar efter en egen metod där resor och möten med människor står i centrum. Deras upplevelser transformeras till iscensatta porträtt fyllda av symbolik, lager av färg och texturer.

Man kan givetvis gå på egen hand och uppleva dessa vackra konstverk men som vi så många gånger tänkt och konstaterat så är det väldigt trevligt om någon som kan och känner till utställningen berättar om den, i alla fall om man inte är så kunnig själv, vilket varken jag eller Mia är.

Malena Karlsson, intendent och vår guide som också varit med och satt upp utställningen visade och berättade om konstnärerna. Vi fick veta bakgrunden och historian bakom varför de vackra konstskapelserna blivit till.

Lördagen den 3 februari kommer Sara Cooper finnas på plats för att själv att berätta om utställningen. The Weather Diaries pågår till den 3 mars och fram till dess erbjuds guidade turer och aktuella tider finns här. Går man på egen hand så finns det givetvis information om utställningen på plats.

Vi kan varmt rekommendera ett besök på denna utställningen, som med fördel kan kombineras med bl a ett besök på den permanenta utställningen Textil Kraft som vann pris som årets utställning 2016 eller varför inte en fika på The Wine and Coffee Company som finns i anslutning inne på Textile Fashion Center.

Vi vill ge dig nya intryck!
Stina Hallhagen & Mia Landin
En hel värld av känslor, intryck, färg och form, allt inom gångavstånd i centrum. Nära till en kopp kaffe, en bit mat eller bara en välbehövlig paus för att smälta intrycken.

Konst i världsklass och den väntar på dig i staden som galleri. Fler guidningar, museer och gallerier hittar du på boras.com/stadensomgalleri

söndag 21 januari 2018

Prästafallet - en spännande upplevelse med tragisk historia


Delar av julledigheten ägnades åt rejäla skogspromenader, med inriktning på att upptäcka nya spännande platser, sevärdheter eller liknande. Det blir så klart hyperlokalt eftersom det handlar om just min hembygd, men eftersom över 2.500 personer valt att läsa om t ex Trollstenen anar jag att det finns ett visst intresse och fortsätter berätta.

I en lokal facebookgrupp bad jag om tips på spännande, udda, historiska platser som jag inte redan hade besökt och visst kom det tips. Bl a ett om Prästfallet, något som jag i min enfald var helt övertygad om skulle handla om ett vattenfall. I krokarna kring Rogsås, där det skulle återfinnas fann jag på kartan en sjö med namnet Prästgårdssjön. Kartan vittnade också om en rejäl sankmark som tillflöde och ett vattendrag som utlopp och rätt så några höjdkurvor. Coolt ett vattenfall i Kinnarumma, det måste jag upptäcka. Kanske är det särskilt spektakulärt i vinterskrud med frusna vattenmassor? Men så fel jag hade! Det gör dock inte upplevelsen sämre, om än att sanningen är mer än tragisk.

Platsens betydelse var långt mörkare och mer bokstavlig än vad jag hade kunnat ana. Vi promenerade hela vägen, vilket jag verkligen kan rekommendera. Parkera vid Kinnarumma kyrka och fortsätt Rogsåsvägen (det går en tunnel under 41:an) så får du en riktigt skön promenad på uppskattningsvis 6-7 kilometer tur och retur. Ta med något att dricka, det är fina vägar att gå på men de snirklar sig rejält brant uppåt på sina ställen.

Du passerar Rogsås upp emot Änghagen där passerar du bommen och fortsätter vägen rakt fram vidare genom skogen. Efter en ganska bra bit (kanske en dryg kilometer) finns en liten, gammal skylt som vittnar om platsen. Var uppmärksam, den är ganska sliten och lätt att missa. Följ pilen på skylten, det finns egentligen ingen stig till platsen men ca 100 meter in från vägen finns en rejäl ravin, och ovan den en skylt. De här koordinaterna torde leda dig ganska exakt till platsen för skylten. Prästafallet är alltså inget vattenfall utan en plats där prästen eller till och med kyrkoherden en mörk natt mot juldagsmorgon på 1500-talet föll mot döden i den branta ravinen. Uppgivna församlingsbor som efter lång väntan åter begav sig hemåt efter utebliven julotta sägs ha funnit kyrkoherden död i ravinen.

På platsen finns en skylt med följande beskrivning:
"En olyckshändelse, som gått från man till man, men varom skriftliga bevis ej stått att erhålla, var när kyrkoherden omkom på vägen mellan Seglora och Kinnarumma en juldagsmorgon. Händelsen har berättats från släkte till släkte och förefaller därför vara sann.

Händelsen utspelades mellan Finnedalen och Kinnarumma vid ett berg intill torpstället Hultsbacken; den lär ha inträffat någon gång under 1500-talet. Andra vägar än ridstigar fanns icke på den tiden. Prästen färdades på hästryggen mellan kyrkorna.

Nu skulle det bli julotta i Kinnarumma kyrka, dit folket hade samlats från olika delar av socknen.

På vägen kom pastoratets kyrkoherde ridande på sin häst. Även han hade måst stiga upp tidigt för att hinna fram i rätt tid. Nog gick det bra på sommaren, men att företaga en sådan resa i midvinternatten var säkert besvärligt. Den trogna hästen gick i sakta mak på ridstigen, som så många gånger förr. Prästen kände sig säkert trygg på hästryggen, kanske mediterande över vad han skulle säga församlingen till uppbyggelse. Kanske tänkte han på huru han skulle tala om Frälsarens ankomst där borta i Österland. Så skulle han visa sin hjord vägen till frälsning.

Men som ofta sker, skulle det bli annorlunda denna juldagsnatt. Himlen började plötsligt mulna. Det susade så tungt uti skogen. Svårt var det att följa vägen förut, men nu blev det plötsligt ännu svårare. Måhända han litade på hästen, som så många gånger förut fört honom till målet. Om c:a en halv timma skulle han träda in i helgedomen för att förkunna Guds ord till menigheten.

Folket väntade på kyrkbacken prästens ankomst, men det dröjde, i dag var han försenad. Måtte han ändå komma . Väntan blev lång, talgljusen brann ned. Varför kom han inte? Man gissade, att kanske en plötslig sjukdom lagt hinder i vägen, och så började den ene efter den andre vända åter till sina hem.

När folket från Finnedalen kommit halvvägs mot hemmet, fann de sin själasörjare vid ett bergsstup med krossad panna. Hästen hade brutit benen och var ur stånd att röra sig, kanske han halkat på den hala bergskanten, kanske blivit skrämd av vargyl, vad vet man? Borta var emellertid gudsmannen.

Anders Kihl
Så har berättelsen gått från släktled till släktled. Egendomligt är, att anteckningar om händelsen saknas, men kanske tidpunkten för händelsen ligger så långt tillbaka i tiden, att dylika händelser ej blev antecknade."

-------

Hoppas du hittar platsen, finner den lika spännande som jag och att du får en härlig naturupplevelse på vägen. Stort tack till Kenneth som tipsade om platsen. Har du som läser tips på spännande platser i Borås med omnejd som jag och våra läsare borde upptäcka? Tipsa gärna.

Hela förloppet är nedtecknat och undertecknat av en N.M. där jag i nuläget dock inte har en aning om vem personen ifråga är. Är det någon som vet vem som döljer sig bakom initialerna får ni väldigt gärna kommentera med med information eller skicka ett mail till anders.kihl@boras.com.

onsdag 10 januari 2018

Nordblad siktar högt under 2018 och släpper ny platta


Erik Nordblad är boråsaren som började skriva egen musik, bara för drygt fyra år sedan. Fast å andra sidan är han inte mer än 24 år så framtiden ligger helt klart för honom. Våren 2016 släpptes första singeln och kort därefter gjorde han den första publika spelningen, tillsammans med gamla klasspolare från Bäckängsgymnasiet, på Brygghuset i Borås.

Spelningen gav mersmak och publikens respons triggade nya utmaningar och sommaren 2017 stod Nordblad på scen på Stora torget i Borås och tävlade i P4 Nästa under en av stadens populära Sommartorsdagar.

Redan då började skrivandet för den kommande EP:n och det är nu som karriären förhoppningsvis ska sätta fart på allvar. Den nya plattan "Open Sea" speglar Nordblads liv och olika vinklar på hur man mår som utbränd, samt resan och processen från ett sådant stadie till att återigen se glädje och känna drivkraft i vardagen.

Anders Kihl
- Idag är det enkelt att sprida musik på sociala medier och streamingtjänster, men för mig är det framförallt ut och "giga" som gäller. Jag tror att det är bästa sättet och så jag vill nå ut med min musik. Det är också då man får den där omedelbara feedbacken från publiken. Jag ser fram emot det här året och hoppas verkligen att plattan blir uppskattad, berättar Nordblad.

Den 12 januari blir det releasefest och konsert på Brygghuset i Borås. Dock är det redan slutsålt så när du läser det här får du nöja dig med att lyssna in dig på EP:n (om du inte redan köpt biljett förstås.

Följ Nordblad på facebook och på Spotify. Och är du riktigt nyfiken kan du lyssna in dig på en intervju samt en sneak peak från Open Sea i det här inslaget från P4 Sjuhärad.

lördag 6 januari 2018

Trollstenen - äventyr i hembygden


Trollstenar verkar vara ganska vanligt förekommande i Sverige och finns på många håll när man googlar. Stenar i någon form, oftast s k flyttblock eller jättekast som transporterats av isen till den nuvarande plats där de oftast återfinns friliggande på den underliggande marken.

I Kinnarumma uppemot Hassmundshult finns en sådan sten som historiskt anses ha haft väldigt speciella egenskaper. Enligt Riksantikvarieämbetet berättar en ortsbo, i samband med en Skogs och historiainventering genomförd av Skogsstyrelsen 2006, att "Trollstenen under hennes uppväxt och av tidigare generationer använts för att sätta bort sjukdomar och för önskningar om välgång. Om någon stal mynt från stenen så bringade trollen och "de små" olycka över tjuven. Om ett mynt lagts dit i sjukdomsbotande syfte så drabbades tjuven av sjukdomen."

Stenen är inte särskilt stor, omkring 2,5 meter hög och därför inte helt enkel att hitta om man inte vet var man ska leta i den ganska igenvuxna terrängen. Vid sidan av stenen står en lite stock, med urhuggna trappsteg, lutad mot stenen så att man enkelt kan komma upp på den. Uppe på stenens högsta punkt finns en urgröpning, ca 9 cm djup, där det idagsläget fortfarande ligger mynt kvar och självklart ville vi inte vara osäkra utan lämnade några nyare mynt i hålet. Man vet ju aldrig vad som kan hända annars. Vid inventeringen som genomfördes 2006 påträffades ett flertal mynt, en del så slitna att årtalet inte gick ut utläsa, andra med årtal från 1972 till 2002. Fördjupningen i stenen anses enligt inventeringen vara en liten jättegryta.

Skogarna i omgivningarna är väldigt vackra, öppen barrskog till större delen med mossbeklädd undervegetation och förhållandevis lätt framkomliga, om än relativt kuperad terräng då markerna stiger ganska brant upp från Häggåns dalgång. Det är möjligt att köra bil ända fram till platsen på schyst grusväg, men det rekommenderas naturligtvis att ta en lång skön promenad från lämplig plats att ställa bilen. Du hittar objektet i Riksantikvarieämbetets Kringla här och i Fornsök här.

Väljer du att stanna utmed Kråkeredsvägen från Kinnarumma är det en vacker promenad utmed Häggån (särskilt om våren) innan backarna stiger upp emot Hassmundshult, en bit upp i backarna kan du stanna till vid ett vackert vattenfall på vänstra sidan av vägen. Väl framme vid Trollstenen kan du fortsätta till slutet av grusvägen, som avslutas i en liten vändplan. Där finns en gammal torplämning efter Grimstorp med en informationsskylt, tyvärr är skylten i dagsläget lite svårläst, men torplämningen är tydlig. Är det någon som sitter på mer information om torpet så kommentera gärna eller hör av dig.

Anders Kihl
Här är hyggligt exakta koordinater till stenen och torplämningen hittar du här. Vattenfallet torde ligga ungefär vid de här koordinaterna på vänstra sidan av vägen om du kommer nerifrån Kråkeredsvägen (här kan det vara lite mer svajigt eftersom jag inte tog ut dem med GPS:en utan manuellt markerade på kartan i efterhand).